Herrns och fruns morgonkonversation. Frun: Nå wår supe den war ju fin, l J bästa smat allt arrangeradt Och dekoreradt, I Wäl eklareradt? ö Herrn: Och huset rättnu ruineradt. — — — Frun Bewars! hwad du gör elak mine! Wi fe ju folk af första klassen — Ett hus, fom wårt, af bästa ton. i Man måste — — — — — — — Herrn: Åh, ja wisst — — men kassan — — Jag blir bankrutt, jag gör cession. Frun Gör det, gör det, mitt Hierta lilla, Men tugtigt, med förftånd och plan; Du wet att mången här i ftaån Sig derutaf ej funnit illa. Hervn: Men krångel, swek, bedrägeri — — — Man blir till skam på torg och gata. . Frun: Åh strunt! det rusket går förbi; Låt folket ha sin tid att prata; Tro mina ord: Konkursen gjord, Som förr wi hålla loge och ekipage, bord Och göra fienderna flata. Herrn: Ja, ja, du fan ha rätt, Agatha!