Cantat wid Lunds Universitets twåhundraårs fäst. Ord af Talis Qualis. Musik af Gnosspelius. Chör. O Du, som wåra säder war En brynja under hårda dar, Ännu, mid menne seklers gräns, Uti din kraft wår trygghet känns. Att än i dag i eget hns Wi tända egen odlings ljus Och ha den ädla tunga qwar, Som wåra store Carlar mar, Derför wi tacke Dig, o Gud, Wår larthets. wår förtröstans Gud i Widweta, ringa äro mi, Men Du, Du jer of ej förbi, Hör Dig, fom jord och himlar gjort, År intet litet eller stort, Dig tränger fjellets hwita topp Ej närmare, än liljans knopp, Ett jordskalf har ej större kraft För dig, än minsta fud har haft, Du ger ej åffan mer gehör, In fortet fom en källa gör. Recitativ. Ur det frö, fom här de gamle fådde, Rann ur jorden upp en härlig stam, Od) fast tidens skarpa windar nådde Kronans späda hwalf, de ej förmådde Hindra friska skott att stiuta sram. ÖS i dag — hur hög och allwarsam Står han ide i den gamla drägten, Utan remna eller ålderns damm, Spänstig såsom förr, och käck. och stramm. Bjudande sitt tak åt nya slägten, Starkare, än då i morgonn äkien Stormens breda wingar han förnamm! Aria. Under stydd af högre makter Bildningswerket framåt skred,