pröfningar, om man undantager det ljufva vemod, som endast förlänade henne nytt behag. Jag kunde ej återhålla min beundran. Vacker? svarade Alice, med ett lugnt småleende; men kära tant, du glömmer jag börjar bli gammal; hvem kan tycka mig vara vacker vid tjugosju år?y Det gör Everard, sade jag skälmaktigt; ty jag ville så gerna framkalla en djupare rodnad på hennes kinder. Ja, du och Everard tycka så, emedan I älsken mig; men nu är vi ju framme. Miss Vynyard, har ni sett vår nya granne? frågade en af de unga damerna, som visade Alice stor uppmärksamhet — kanhända hade det tillstundande bröllopet någon del deri. Nej, det har jag ej! hvarifrån är han?)o Det vet vi ej riktigt; men han är rik och ogift, således en riktig skatt i den här tysta orten — en mr LEstrange — jag har glömt dopnamnet; han fick ärfva en vän utrikes och antog hans tillnamn. Vi ha bjudit honom hit i afton, i hopp att det skulle roa er. oDet var mycket vänligt af erj sade Alice, som sedan började tala om andra ämnen, En stund derefter såg jag en lång man med utländskt utse