ter, du måste gifva mig tid — tid. Jag vill undersöka mitt eget hjerta, ty nu är jag alldeles förvirrad. Jag vet att uppskatta Everards värde — jag håller mycket — mycket af honom; men att älska honom såsom han begär — att bli hans hustru — aldrig har jag tänkt derpå; i morgon, — nej dagen derpå skall han få ett bestämdt svar.Han kysste mig och gick med upprörda steg till sitt egetrum. Jag såg henne ej sedan förrän dagen derpå, då hon mötte mig med en lugn, ljuf blick och sade: I dag, om en timme, önskar jag gerna samtala med Everard.D De voro länge tillsamman; åtminstone tyckte jag det vara eu hel evighet, der jag satt i mitt rum med klappande hjerta, liksom jag varit en ung flicka. Huru kära voro mig ej dessa båda! huru innerligt önskade jag ej att de äfveu måtte älska hvarandra! Slutligen inträdde Everard; han tryckte sina läppar mot min hand, jag kände hans tårar — tärar, för hvilka ingen man behöfver blygas. Alice besvarade hans kärlek! Denna förlofning väckte mycket uppseende bland våra vänner och bekanta Alice och Everard smickrades, beundrades och afundades. Tiden emellan förlotningen och det utsatta brölloppet upptogs helt och hållet af bjudningar