Tant.o sade hon, och gick fram till mig med brefvet i handen, detta har jag aldrig kunnat ana, stackars Everard! Hvarför har han ej förr sagt mig detta?) Emedan han hellre ville ha dött än bereda dig någon smärta, min Alicely Derpå berättade jag henne den verkliva orsaken till mr Vynyards och Everards oenighet, och slutligen omtalade jag för henne fadrens sista önskan. Min gode — min älskade faderbsade hon. Och du önskar det äfven, tant Susan jag ser du gör det. Jag kunde ej neka dertill; gråtande bad jag henne betänka att hon hade Everards lycka i sina händer. Jag — älska; jag — gifta mig! hvad det iåter besynnerligt, och hon darrade häftigt. Slutligen hemtade hon sig något och sade till mig:Tant Susan, jag vill nu säga dig något, som jag aldrig förr kunnat yppa; för tre är sedan, just innan jag insjuknade i febern, hörde jag att han dötti Westindien. Jag fick ej veta på hvad sätt, endast att han nu mera ej är till. Och hon grät; min det var en enkas lugna tårar; hennes sorg hade nu mistat sin udd. Var det orätt af mig att känna glädje öfver, att den stackars vansinniges själ nu gått till det land der intet mörker finnes? Tant, sade Alice en stund deref