För Lördagsawällen. En Gndstjenst på hafwet. Det första, vet wigtigaste för Sjö mannen, få wåäl fom för hwarje mens niffa, är en fann och lefwande Gudsfruttan. Utan wår Herres wälsianelse är ant menskliat arbete fåfänat. Jngen är bättre i tilllälle att fe tetta än sjömannen, fom, under ren för oss alla gemensamma sealingen på tireng baf, oftast i faror och äfwentyr tämpar tif wets strid mot döden. Också finns ine gen werklig sjöman, som är utan relis gion. Han är ofta widsleplia, fan wara ekunnig i religionens wiatiaaste fanningar, tanklös, supande, swärjande och lättsinnig; men fritänkare är han aldrig. Han har för många bewis på Guts allestädes-närwaro, för att funna bee twifla cen. Han förnimmer Herrans röst, såwäl i stormens brus som i den sufande fläkten. Står har i ten tysta natten och betraktar det stjenbesadda bimlahwalfwet, under det fartyget ilar fram öfwer lätt trusare wånor, eller kastas han mellan ttippor ech blint skär på ett