En olycklig börads hilloria. (Forts. fr. n:o 42. Sålunda rasade Alices fader; i början fäste jag mig ej vid hans vilda ord, men jag fann snart att dermed var allvar. En dag, då han kom på sin dagliga visit till Alice, kom hon händelsevis att lägga sin venstra hand på hans arm. Vigs lringen blänkte klart på det magra, hvita fingret; då han upptäckte den, förmörkades hela hans utseende; han borttog handen och gick hastigt ut ur rummet. Straxt derefter blef jag inkallad till honom. Kusin Susan, huru kan ni våga låta Alice bära denna fördömda ring? Har ej d:r Egerton en gång fråntagit henne den?) Men det stackars barnet bad mig så enträget derom Kusin, om ni hade sett hennes bönfallande blick — jag kunde ej motstå den — det är mig omöjligt taga den från henne.) Men jag säger att ni skall taga bort den, Susan; göm den — stjäl den — eljest kommer jag att hata mitt eget barn.Det är grymt att fråntaga en hustru hennes vigselringoy. vJag säger eder, hon är ingen hu