att jag älskar dig mindre än förr — men — men — —95 Gå till din make, min Alice, sade jag och försökte att le genom tårarne; jag kände en lätt kyss på min panna och några minuter derefter såg jag hennes hvita klädning fladdra mellan träden, på vägen som förde ned till det lilla lusthuset. Nå väl! jag borde ha vetat förrän nu att en flicka anser den älskade för sitt allt på jorden. Hvar ha vi bruden och brudgummen? Vi ha länge saknat dem,, yttrade de muntra flickor, hvilka nyligen atföljt sin lekkamrat till altaret. Ja — hvar är Alice? hon borde tänka något på sin gamle fader, brummade mr Vynyard. vHon är i trädgården, dit jag skickat hennep ursäktade jag hastigt. Ni, kusin, hvad i all verlden kunde föranleda er dertill! Gå och hemta henne genast Och jag skyndade bort. Lusthuset läg vid slutet af en angenäm skuggrik promenad. Jag visste att jag skulle finna de unga, nygifta der, ty det var ett ställe som de båda älskade, det ställe hvarest hon första gången hört bekännelsen om hans kärlek. Jag ansåg denna plats som en helgedom och gick tyst och sakta min väg fram: men innan jag uppnått lusthuset hörde jag derifrån en qvinnas ihållande, genomträngande skri. l