Kroaten. Ett minne från ar 1866 af Julius Rodenberg (Forts. fr. n:o 40.) Den första krigsbulletinen syntes på anslagspelarne i Berlin. Öfver allt såg man dem omringade af täta menniskoskaror. Menniskor, som aldrig varit bekanta, talade med hvarandra. Mödrar höllo sina barn i höjden, i många mäns ögon sågos tårar. Och dag efter dag, ja timme efter timme ankommo dessa röda depescher, som alltid talade om nya segrar, vunna af våra tappre. Hela Berlin var elektriseradt. Hvarje dag under dessa veckor upplefde man mer än förut på år. Och nu kom en Fredagsafton: fanor svajade på alla tak, otaliga menniskomassor böljade genom gatorna, och hela Berlin var illumineradt denna afton. Andra morgonen reste konungen till armeen, Och derpå kom denna betydelsefulla Tisdag, hvilken man skall minuas, så länge ett Tyskland finnes. På Onsdagen läste man å anslagspelarne följande telegram: Till Drottning Augusta. Horitz den 3 Juli. Fullständig seger öfver den österrisikiska armeen nära fästningen Kö