eller inbilladt, ja man kunde kalla afunden för armodets fielfwiffhet. Ju högre en menniska stigit i bildning således i werkligt oberoende, mindre är hon beswårad af en afundsam sinnesstämning. Det synes således icke wittna rätt fördelaktigt om arten och beskaffenheten af den stora allmänna bildning, hwaröfwer wi äro så stolta, att man så allmänt och med skäl tlagar öfmer detta afffy wärta moraliffa lyte. J afundens fotfpår mandra Flander: sjukan och förtalet. Huem känner ej, huru swårt det är att hos of åftavfomma något, fom gillas, få wida saken icke på ett eller annat sätt blifwit utskriken, i hwilket fall alla skrika med. I all: mänhet halkar ett klandrande omröme ytterst lätt öfwer läpparne, då betbderes mot nästan synes medföra en plåga att uttala ett gillande. Hur frosas icke förtalet! Skåra en samlina sällskaper, fpridda här och der på en promenarplats. Hwad fan det wäl wara som lifwar kon. versationen? Deltagande för ungdomens lekar; fröjd öfwer naturens skönhet nys heterna i litteratur och konst, de allmäns na angelägenheterna, o. s w.? Nej. Det är den eller den på något afstånd sig befinnande personen, hwars omftändia: heter skola undersökas, bedömmas och — häcklas. Det finnes knappt en lögn, fom är få orimlig oc infam, att den ide fan sättas i omlopp. Hwad ren offentliga fmärveljen beträffar, fom yttrar fig med swart på hwitt, få synes renna nästan hafwa blifwit ett bebof, ungefär fom aptitsupen mid middagsbordet. Sielfwiskheten wisar fig äfwen uti öfwersitteri och föralt för andra. Denna odygd går sannerligen långt, och aldra: längst hos ungdomen Betrakta några unga militärers förakt för de civila, war ett wittne till deras utpjutelfer om annat fol:, och man maste häpna öfwer få mycken brist på werklia bumanitet. Sätt studentmössan på en ynaling, och man skall genast finna honom hafwa ftiait oändligen högt öfwer alla dessa brac: kor, inobbar och hwad de allt heta dessa öfriae dödlige, på hwilla han förs nämt netblickar från fin olympiska höjd. Under andra former återkommer samma öfwersitteri äfwen hos de ringare flags serna. Våt t. ex twenne åkardrängar mötas och på något sätt råta i kollision, och man skall få höra huru de anropa millioner afarundsandar om hjelp för att wräka hwarandra ur wägen. Det ligger något betecknande för vet swenska lynnet i dessa förpassningar till afgrunden hwilka man oupphörligt får höra och hwilka ide i få storartade former återtomma på något annat ftälle i werls den, ide eng hos Sörerhafsvarnes wildar. Öfwer fåfängan och njutningslystnaden får man ständiat höra klaaomal. Eget är, att sieljwiskheten ide få ofta hos of antager formen af giriabet, den flår fnar rare motsatt ytterliahet i i flöferi, hwilket kommer fia af en oerhörd njutvingstyftnad äfwensom af begär att lysa. Förr i ticen ansåa man bristerna i samfundsandan, ren fränwaro af public spirit, bwaröfwer man ofta klagat bufs wudsakligen böra tillskrifwas twenne omständigheter. Dels ansåg man det onda hafwa sin grund deruti, att hos oss en ringa befolkning är utspritd öfwer en stor Yta under en hård strid med naturen, dels mille man förklara detsamma ur wåra gamla ftåndsförhållanden. De lättade kommunikationerna bafwa deck till en god del undanröjt swåriaheterna i det förstnämnda afseendet. Jermmwär gsarne gifwa åt ett stort tand med Ales befolkning samma natur, fom tillhör ett mindre med tätare befolknina. Hwad ståntesplittringen beträffar, få är ju benz na på wäa att förswinna, sedan repres sentationsreformen blifwit aenomförd. Man bar ajort sia stora förboppningar på en ljusare framtid med en mer bros derlig anda, sedan man lyckats atftaffa wår gamla stänrsförfattning. Man bör wäl äfwen i det länasta hoppas det bästa Det swenska folkets historia är likasom Swerges natur och dess inbyggares lynne full af motsatser. Wi hafwa uppräknat åtskilliga skuaaor i nationallynnet; wi skulle äfwen kunna framställa en lifta på lysande daarar. Wi önska blott, att skungerna må blifwa allt mindre och dagarn alt större. Men