Norrländska Korrespondenten – 22 maj 1868, sida 2

KrOaten. Ett minne från år 1866 af Julius Rodenberg (Forts. fr. n:o 39.) Så snart kaptenen fiick sigte på oss, gick han oss till mötes; och sedan ingeniören presenterat mig, helsade han mig på det hjertligaste välkommen på tyska språket. Sällan har någon, genast vid första åsynen, gjort ett så angenämt intryck på mig, som denne officer. Ung, skön och ridderlig, var han en af dessa lyckliga menniskor som intaga hjertat, utan att man vet hvarför, som blott behöfva säga ett ord, utbyta en handtryckning, för att göra hvar och en till vän: afundsvärda naturer, hvilkas inre harmoni synes stämma allt harmoniskt, som kommer dem nära. Jlan var klädd i den bruna kaptensuniformen med silfverränder, bar en kort rock, som passade honom förträffligt; keppin förhöjde ännu mer det käcka draget i hans ansigte; hans sätt var angenämt, hvarje hans rörelse elegant och hans bröst smyckadt med Maria Theresiaorden — detta tecken till den största tapperhet var hans enda prydnad. Mina herrary sade han med välljudande stämma, oni måste hålla till