Norrländska Korrespondenten – 22 maj 1868, sida 2

med blotta ögonen eller med kikaren, de särskilta gränsposterna, som korrespondera med hvarandra genom signaler, och på ett bergutsprång står gränskommendantens stenhus. Denna kikare, sade kaptenen, är allt hvad som förbinder oss med den civiliserade verlden. För öfrigt åligger det oss att tillse, att Turken icke förer något sjukt boskapskreatur öfver gränsen, att han icke smugglar, att han icke antänder något träd på österrikiska området samt att han icke plundras. Ett sådant litet gränskrig uppstår i en handvändning. Jag fåricke glömma att nämna, det vi äfven hafva en mötesdag. En gång i veckan är här marknad. Då församla sig de omkringliggande turkiska byarnes invånare i sina bästa kläder på den der afröjda platsen ni ser der borta vid sluttningen. Då uppslås små bodar, små hus byggas, Kadi sitter till doms, och Mudir afgör menighetens tvister. Då träda profetens söner fram till det galler ni ser der för att byta och handla med de otrogne; penningarne gå genom en öppning i afplankningen frän den ena sidan till den andra, och härpå ätes och drickes på båda sidor om gränslinien, Turkarne dricka sitt kaffe och vi vårt vin, hvilken dryck Alkoran förbjuder sina bekännare att dricka. Ingen mussulman får beträda österrikiskt och ingen kristen turkiskt område, utan