Norrländska Korrespondenten – 22 maj 1868, sida 2

godo med hvad jag har att bjuda er här vid gränsen. Vi begåfvo oss nu tillsammans till czardacken, en eländig ehuru till omfånget ganska betydlig hytta af bräder och af ett högst besynnerligt utseende. Om icke menniskor varit derinne skulle man kanhända tagit den för ett af de der skjulen man ofta finner på alperna och hvilka tjena herdarne till skydd, då de plötsligt öfverfallas af oväder. Mer än ett nödtorftigt tak öfver hufvudet tyckas dessa czardacker ej heller kunna lemna. Den stod på 6 till 8 ekpålar, flere fot öfver marken; och det öppna, blott till hälften brädfodrade rummet tjente manskapet till vaktrum, sofkammare och kök. Vi inträdde, och rundtomkring en stor eld, öfver hvilken en kittel hängde, lågo männerna med gevär på axeln. En stege förde till det öfre rummet, hvilket beboddes af kaptenen. Åfven detta hade föga beqvämlighet, och många saker saknades, hvilka till och med våra vid försakelser så vana soldater skulle hafva ansett såsom oumbärliga. Det var fälttjenst midt under freden. En tältsäng, ett bord, ett par trästolar jemte en skänk, der köksredskaper och matvaror funnos, vidare på den nakna väggen bilder af Banus Jellacic midt emot kejsarens och kejsarinnans af Österrike porträtter: detta var allt som fanns i rummet. ö