Norrländska Korrespondenten – 19 maj 1868, sida 3

Jag är ganska nyfiken att lära känna den vackra qvinnans man.En bra karly utlät sig ingeniören; ohan är kaptenens oskiljaktige kamrat Aldrig skall man se dem skilda. De hafva gjort 1859 års fälttåg i Italien tillsammans, och det säges, att Ivo på ett underbart sätt räddat sin kaptens lif. Man säger, att sedan denna tid ett band af den innerligaste tillgifvenhet och kärlek råder mellan dessa genom börd och samhällsställning så himmelsvidt åtskilda menniskor, mellan den högättade telningen af en urgammal adelsslägt och deu fattige gränsbon: man säger att de — han böjde sig ned till mig och hviskade med låg stämma, liksom rädd att någon skulle höra hvad han sade, — oman säger att de ingått fostbrödralag. Fostbrödralag? ntropade jag förvånad öfver detta ord, hvars betydelse jag icke förstod. IIvad vill det säga?) Fostbrödralaget, fortsatte ingeniören, är hos detta folk en hemlig, mysteriös ceremoni, hvarigenom tvenne personer gifva hvarandra det löftet, att bistå hvarandra i lif och död, äfven om de skulle uppoffra lifvet dervid. Detta förbund svärjes högtidligt vid altaret, det är gränsbon heligt såsom ett sakrament. Bröderna hafva ett ord, som de blott i den yttersta vöd få