Norrländska Korrespondenten – 19 maj 1868, sida 3

samma ställe i går morgse för att besöka dem (de voro hans sonsöner) och tillika göra några uppköp. De flesta voro ute på fältet och skulle om ett par timmar komma hem för att äta middag. 9, ch hvar är din man, min syster? frågade ingeniören. ollan är på vakten, svarade hon. Det bär väl till. Vi fara just dit; har du något att skicka honom? En tär på tand, sade hon, något blygt. Det är nog hett deruppe. Men jag trodde icke att han hade tjenstgörin2. vJo fortsatte hustrun, Klasniczerkompaniet har vakten till solnedgången. Visserligen förstod jag icke ett ord af hvad hon sade, wen hennes sätt intog mig. Hon hade emellertid försett oss med mat och dryck, ost och bröd samt sviskonbränvin, dessa den kroatiske gränsbons läckerheter. Jovanna Siminovic, Jvos hustru, var en qvinna mellan tjugo och tretio år. Hon var storväxt och hennes drag voro allvarliga, men behagliga. En hvit duk slingrade sig rundtomkring hufvudet och det baktill uppfästade svarta håret; de stora svarta ögonen kontrasterade sällsamt mot den hvita klädningen: hvars fållar voro prydda med