Norrländska Korrespondenten – 19 maj 1868, sida 2

Maj månad, som då var mycket älsklig. Qvinnornas brokiga drägt, män nernas krigiska utseende, de egendomliga sederna, vidt skilda från vara, allt detta fängslade mig; dock var jag icke alldeles främling heller, ty, öfver allt talades tyska, öfver allt kunde jag få läsa tyska tidningar och öfver allt sågs tysk bildning gå framåt. Ty ehuru hvarje gränsbo är född till soldat och hvarje öfverhetsperson, så väl domaren som anditören och läkaren m. fl. tillika bekläda militära poster, och till och med prestmannen i sin till hälften militariska drägt har något af soldat i sitt utseende, så hafva dock alla dessa embetsmän genomgått en tysk universitetskurs, och de flesta gränsoffcerare emottagit sin bildning i någon tysk kadettskola. Derföre begagnas i militärgränsen tyskan allmänt såsom de bildades umgängesspråk. Kontrasten är frappant. Man urskiljer österlandets närhet: midt i Europa tror man sig förflyttad tusen mil bort i en annan verldsdel; midt i nittonde ärhundradet tror man sig lefva i de turkiska krigens dagar. På bergen ser man allarmsignaler och vakthus: på landsvägen männer, beväpnade ända till tänderna, med kuif i gördeln pistoler i hölstret, gevär på axeln. — Ingen gär utem dörren utan sitt gevär, stiger man in i en stuga står det vid sidan af pipan i ett hörn, och man )