från hwarandra, men med en wäg öfmer fjellen, fom kunde anträdas antingen endast till fots eller på fin Höjd med häst under klöfjesadel, hwarmed inga fjuner: ligt större transporter öro möjliga. Men ju närmare norska gränsen ve fwen: ffa nybyggenn låne, resto större war wälmägan äjwen i dem. Så t. ex. i Görtalen i Särna jocen, kanste omkring 4 mil från Särna tyrka (afstånden i fjellen äro naturligtwis ej uppmätta, utan beräknas på måfå), hwilket ligger allteles inwid gränsen, rådde en wiss wälmåga, som ej endast gaf god utkomst åt dess innebyggare, utan äfwen räckte till hjelp ät fattiga wandrare, hwilka på den temligen befarna stigen derigenom passerade mellan de begge rikena under den tid naturforskarne der have fin ftas tion och, såsom det tydligen wisade sin, såsom något wanliat äfwen eljest. Stas tionen förflyttares derifrån till det oms kring 5 mil derifrån nordligt belägna nybygget Löfåsen i Jdre kapellförsamling. Der fanns ej tecken till bröd, i hwars stäle innebyggarne anwände spiseltorkad fägel, ej mjölk, ej ost eller smör; det enda ätliga ter kunde fås mar en mins dre art fjell:lar (röding). De resandes boftad war ett latugårtshus oc) bädden granrisqwistar höljda med en renshud. Folket war af fattigdom och Itlefnadsbes tymmer modftulet och förslappadt. Hare re ej warit försedta med proviant, hare det ej warit dem möjligt att der upper hälla fig de 11 dagar, deras forskningar i tratten erfordrade. Detta nybygge I ligger dock ej mer än 5—6 fjerdingswäg från närmaste nybygge i Norge på Får mundsjöns strand. Detta blef nästa station, hwilten i jemförelse med den förra wisare en få stor stiulnad fom mel: lan natt och vag Wälmaga rårve i hemmen od) lefnarsmod hos foltet. Wid te resandes anfomft ftoco innebyggarne redo att begifwa fig till fina längt aflägona skogar, hwarifrån de ej skulle återtomma medan naturforskarne ännu woro qwar. Men detta oaktadt ställres en gård till deras disposition med rikliga förråder af bröd, tätmjölk och andra lifsförnötenheter och forlanger te en tramm, war den wänliga tillsägelsen, få fanns äfwen den i ståpet. Hurtiga och raska och utan ringaste misstroende till de helt och hållet obetanta resandena begåfwo fig nybyggets famtlise innebygs gare ut på sina aflägsna slåtter, lojwande att under wägen widtala en annan ny: byggare att från sitt nybygge på bestämd tag komma och lotsa de resande derifrån. Egendomligt mar att je den norske arundlow på ett patentart inom glas och ram hänga på mäggen i detta få wäl fom andra norska fjellnybyggen, hwilket wäl äfwen wittnar om mer andligt lif än till och med i mer förmögna swensla landtmannahem. Hwatan denna elikhet i lynnen och wälmaga, med endast jå korta afstånd, uti de serskilda nybyagena på hwardera sitan af fjellgränsen? Orsakerna dertill äro utan twifwel flere; men allt för uppenbart är det af de här ofwan frames lagra exemplen, att ten närmare berös ringen eller ven lättare samfärdseln med NRorge och dess under alla ärstiver äfwen i de nordligaste delarna öppna hamnar, med hwilka kommunikationen är lätt och tort till vet inre af luntet, är en af re I förnämfta Om genom nya fomnunis