barnet är lyckligt, och hennes matmoder har ro i sin graf. I qvarnhuset äro många förändringar vidtagna, hvilka jag omtalat i början at min berättelse. I går åkte jag dit för att besöka Sylvia, och jag återsag henne som en ung, blomstrande hustru med ett litet barn på arm n, under det tvenne sma krushufvuden hoppade muntert omkring henne. UIon fullproppade alla barnens, så väl sina egnas som minas händer med kakor, hvarpå hon bad dem gå ut och leka i solskenet, medan hon och jag drucko thå och sprakade. Luke kvm och satte sig hos oss; han har förändrat sig mycket till sin fördel, och ser mycket bättre och lyckligare ut än han skulle ha gjort om han haft en hustru, som älskat honom mindre ån Sylvia. Han ser rätt bra ut, men da han står bredvid min Mark, kan han icke uthärda jemförelsen. Jag nedlägger pennan för att gå bort till fönstret och kasta en blick på de kära välbekanta skogarna och fälten, som tillhöra Eldergowan, nu mitt hem. Jag tycker mig se en svart rök från Streamstowus qvarnar höja sig i luften, och hjulens sak a buller når mitt hjerta liksom minnets hviskande röst har återkallat i min hågkomst dessa händelser. Vemodiga tankar uppstå i min själ vid tanken på min fader och moder och Dick, och min blick söker vid hori