Luke hvad jag skulle göra. IIan sade: Ästanna qvar här, och jag invände icke ett enda ord deremot, ty jag visste nu, att både mitt och ditt öde var afgjordt. Den fattiga hustrun i kojan bäddade en säng åt mig i sitt eget rum, der jag låg rätt godt, men jag hörde Luke gå fram och tillbaka i köket hela natten. Då jag emellertid om morgonen kom ut för att se mig omkring, var han försvunnen. Jag tog hatten på mig och frågade efter vägen till kyrkan. Der voro flera par, som blefvo vigde, och jag satte mig ned och såg på dem. Kort derefter såg jag Luke komma in och ställa sig bakom en pelare. Då de andra gingo ut ur kyrkan, vinkade han åt mig, jag följde honom upp till altaret och vi blefvo vigda. Jag tror, att det var det besynnerligaste bröllop, som jag någonsin hört talas om. Jag sade, att det var det utan tvifvel, och jag kände att Sylvia var gåtfullare än någonsin, ty jag säg ett uttryck af innerlig käsla på hennes ansigte, hvilken utgjorde en sällsam kontrast till det skenbara lugn, hvarmed hoRm berättade allt detta. Men i detta ögonblick kom någon in för att säga mig, att Mrs Hatteraick hade anländt till oss och det dröjde länge,innan jag åter hade något samtal med Luke Elphinstone. Mrs Hatteraick stannade hos mig,