Norrländska Korrespondenten – 8 maj 1868, sida 2

jag är och hvem jag är, sade jag darrande. 90, bekymra dig icke derom! sade Sylvia likgiltigt, i det hon tog sitt ljus. yllvilket väder i afton, fortfor hon. vLuke blifver riktigt våt, hvar han då är Ilan kunde gerna ha suttit här vid brasan och genom sin närvaro förebyggt värt vänskapliga samtal. God natt tillade hon i en munter ton, och aflägsnade sig med så lätta steg, som om hon redan glömt hvarje ord, som vexlats oss emellan. Ehuru jag bedt Sylvia vara min gäst, emedan jag visste att hon icke hade något annat hem, så var min tid så upptagen af min fader, att jag icke kunde egna henne någon synnerlig uppmärksamhet. Hon var lemnad mycket åt sig sjelf och tillbragte sina dagar som hon behagade. Hon besökte Streamstowns butiker med miss Pollard och fick ofta paketer från London. Hon broderade stundom, men öfverlemnade sig oftast ät en mörk overksamhet. Hon tycktes frukta ensamheten och vistades ofta i miss Pollards eller Elspies sällskap. Stundom smög hon sig till och med in i min fars sjukrum och satte sig tyst bakom sänggardinerna. Mer än en gång hörde hon på detta sätt saker, som jag skulle önskat att hon icke hade hört, den stackars sjukes sjelfförebråelser, i hvilka han beständigt nämnde min moders och mitt namn, hans grubblerier öfver