ltt a 0. LJ 2414 H tt är af milt lif. Från Engelskan (Forts. fr. n:o 35.) Jag hade bedt miss Pollard stanna qvar hos oss den aftonen, på det att vi tre, Luke, Sylvia och jag icke skulle sitta ensamma vid bordot. IIon gick emellertid tidigt, och kort derefter blef jag kallad upp till min far. Under de timmar jag tillbragte hos honom, kunde jag icke afhålla mig från att tänka på hur Luke och Sylvia tillbragte deras otöte-å-tåtev. Jag hörde emellertid hur dörren till dagliga rummet öppnades och förstugudörren slogs häftigt igen, och dä jag en half timme senare gick ned, fann jag Sylvia ensam i dagliga rummet, sittande lutad öfver brasan och med ett blossande, tärdränkt ansigte. Jag tror att hon icke märkte mitt inträde, jag hade på senare tiden vant mig att gå omkring i huset med ljudlösa steg, och hon tycktes blifva missnöjd öfver att se mig. IIonbetraktade mig så vildt att jag var nära att gå tillbaka och lemna henne ensam, men då tänkte jag att om jag gjorde det, så skulle det främmande förhallandet oss emellan blifva alltför bittert. Jag gick derför bort till henne, Ude min hand på hennes axel och sade: IIVad är det, Sylvia?? Och jag