tiCHt, l0II Pp VER udtocttgu. IUIUUIT 1ICI1111— ffan får, få skall Hon oc uppskära. Spar ren derföre hwarlen arbete eller omtanka. Ånsen dem ide hwarken öfwerflödiga eller fruktlösa. Neden omsorgsfullt till eder jord att hon må blifwa tillgänglig för himmelens ljus och wärma. Försummar någon detta, så skall han wisserligen, när skördetiden tommer, få bära ide blott den jordisla förlusten, utan oc i hjertat ten bittra förebråelsen att genom egen skuld hafwa dragit öfwer fig ett nytt hemfö lelsens år. Men framför allt låten Guds Anda få tillreda edra bjertan, att Guds ord der må få bära fruft, den himmelske få: ningsmannen till glädje och pris. Förgäten derwid icke att Gud i sitt werk will hafwa eder sjelfwa till medarbetare, att eder tillkommer att med frut: tan och bäfwan, att det just är hos och genom sådane skaffare, Herren werkar wilja och gerning efter sitt goda behag. — Förgäten icke heller, att det fält en kristen har att i andeligt hänseende odla, ingalunda är inskrält till det egna hjers tat. En kristen i Jesu efterföljd fer ide blott på sitt eget bästa utan oc uppa andras. Herden och läraren, husfadren, husmodren, hurn stor och helig kallelse hafwa ide dessa till omwårdnad om andra. J tider af nöd, sådan fom den närwarande, fordrar denna omwårdnad mycken ansträngning, mycken omtanka och wishet, men framförallt mycken entvägenhet i bönen. Det är mig wäl befant furu nöden på fina ftällen lägger näftan oöfwerstigliga hinder i wägen för barnens jemna skolgång, ja, att till och med natt: wardsskolan mäft på sina ställen uppffjutas för dylika hinder. Och likwäl huru stor är icke skadan, derest barnets hjertan och sinnen ej warda i rättan tid odlade och sädade med nyttiga lunskaper i i all: mänhet och framför allt med den kunskap, fom är ewinnerligt lif. Här finnas för den kristliga kärletens omtanka stora och swåra uppgifter att lösa. — Men icke blott på den enskilda familjen skall den lristne hafwa sin blick fästad. Guds ord gifwer åt alla kristna utan undantag ett ännu större sält för werksamhet, åtminstone i böner och förböner. Så förmanar jag un, att mon för allting hafwer böner, åkallan, förböner och tacksägelse för alla menniskor; för kounngar och för all öfwerhet; på det wi måge lefwa uti ett roligt och stilla leswerne i all gud: altighet och tärlighet 1 Tim. 2: 1, 2. våt dessa apoftoliffa ord uppwäcka dig till vinnande, heligt allwar, särdeles när du i Guds hus uppmanas att bedja för to: nung, för folfets ombud, för födernestlanz dets goda inrättningar, anstalter och an: ordningar, för alla dess innebyggare. Låt dem uppwäcka dig till förbön för alla tvifttrogna menigheter, få oc för de arma hedningarne och för dem, fom arbeta på deras frälsning. Glöm derwid framför allt ide den kurla, i hwillen Herren hafwer låtit dig sjelf födas på nytt till emwinnerligt lif genom Iejus Chriftus. Hon behöfwer wål fina barns förböner, bes trängd fom hon är på många sidor. Jcke med miftröftan skola de bedja. Herrans stad är fast grundad vå de beliga ber: gen. Herren älskar Sions portar. De slola bedja, emedan Herren mill höra de rättfärdigas böner, emedan detta bedjande lila wisst, fom predifandet af härliga tiug, hörer till denna Guds stad och är ett mil: tor för att allt skall der gå lyckosamt. Särstilt må Guds folk göra till föremål för fina förböner den wigtiga tilldragelse, fom måhända just i i år skall ega rum i wår swenska lyrkas lif genom det förfta tyrkomötets sammankallande och defs wert: samhet efter den nya ordningen. Här finnas många anledningar för dem, som hafwa nit om Guds ära, om hang hus ses rätta ordning och det jordiffa jäderneslandets sanna wäl, att wara waksamma, werlsamma och bedjande. Hwilken omät: lig wigt ligger icke deruprå, att de, fom af foltet blifma kallare att handlägga def aldra wigtigaste och härligaste angelägens het, också hafwa det heliga sinne, den trohet mot Guds ord, den lärlet för wåra fäders med Gnds ord öfwerensstämmande bekännelse, hwilta äro oundgängliga Mil: for för eft rätt skötande aft ott ss mnate