hafwa wisserligen höjt fig mot detta sått att fatta skjutwapnet, men det har skett af ömhet — för gewäret, fom deraf an: setts taga skada. Om samma fätt att taga en sak skulle anwändas i det dage liga lifwets många bestyr, wisst ffulle det anses för löjliat och dessutom ofta blifwa ganska tostsamt! Hwarför kan en soldat ej så taga en sak på samma sätt, som en wanlig menniska? — Huru befängd är icke helsningen! För att wisa en aktningsbetygelse mot en officer twingas karlen att presentera baksidan af sitt per wär, med hwilket han för öfrigt skymmer sitt ansigte wid helsningen! Och hwad föreskrifwer icke reglementet med afscende på soldatens hållning i ledet! Jcke nog med att han skall stå styf och rak, eller i en allt annan än för honom naturlig och ej tröttande ställning; han får defutom ide röra en led, utan på gifwet kommanto af befälet. Det reglementas riffa pedanteriet har i detta fall gått få långt, att soldaterna blifwit fom wmiljelösa maskiner, fom tjur, ja, ställda under tjuren till och med, ty man fortrar ide af kavalleri hästarne hwad man ålägger soldaterna, nemligen att stå orörliga. En rysk prins, såsom höaste befälhafware i Polen, hade wisserligen gjort försök att skrifwa ett strängt regalemente för kavallerihästarne, att de ej skulle få röra på hufwudet eller skrapa marken med hofwen etc.; men polska hästarne more omedgörligare än polska folket. De ars gaste exerciswurmar hade måst erkänna, att ifrågawarande prins gått något för långt; wanligt klokt folk sade att han war galen. Och marschen! Hwilken ängslig noggrannhet deri, att en linie under marsch hålles rät, och att hwarje karl går rak och spänd! Häri anser sig wisserligen pedanten fira wackra triumfer, men truppen winner deremot inga sådana i rät linie, enligt reglementet, ty en sådan kan ej tänkas tillsammans med en batalj, lika litet fom man i drabbs ningens hetta fan eller bör lägga wiat på om folvaterna ftå med fötterna i rät winkel. Och likwäl är stridsfältet målet för soldatens bildning: att han der skall tunna förswara fia fom en man och ej stå redlös mot fienden. — J Malmö Nya Allehanda för den 29 April läses: Redaktör Rimeftad, den werksamme och kraftfulle förmannen för Röpenhamng Arbeiderforening af 18607, hitkom i måndags wid midtagstiden och höll på aftonen i östra folkskolans lokal inför en talrik samling of 4 a 500 mede lemmar af härwarande arbetareförening ett lifligt och särdeles intressant föredrag om arbetarens ställning förr och nu i politiskt, socialt och ekonomiskt af: seende hwarwid talaren genom de tyd: ligaste bewis ådagalade att arbetarebefolkningen för närwarande i i alla affecnben är ojemförligt bättre lottad än fordom. Efter föreläsningens slut war hr Rimestad af en del medlemmar af arbetareföreningen inbjuden till en enkel kollation å hotel Swea, hwarwid ftäm) ningen war mycket liflig oc åtskilliga tal höllos. Skålen för hedersgästen föreslogs på ett särdeles lyckadt sätt både på wers och prosa af rådman Jungbeck. — Äfwen i går afton höll he Rimestad ett föredrag, denna gång i ridhuset. — J sammanhang bärmed omtalar samma tidning, att hr Rimestad ämnar —