arbete; men jag kunde gerna ha stoppat blommorna i munnen på henne, utan att jag märkt det. Jag kände att Marks öga hvilade på mig oafbrutet, men jag hade icke vågat upplyfta min blick mot honom, Nu hade han vändt sig om mot fönstret och stod tyst och såg ut. Slutligen vände han sig till mig, sägande: Mattie, vill ni gå ut med mig i trädgården ett ögonblick? Jag har något att säga er.p Jag kunde icke yttra ett ord till svar, utan lade blommorna i Pollys knä och vände mig om för att följa honom. Åmnar du gå ned i trädgården i den kostymen? frågade Sylvia. Jag kastade den gula duken på golfvet, lät den röda kappan glida ned från mina skuldror och gick nedför trappan med Mark. Mattiev sade han, då vi kommo ut i trädgarden, hur länge har ni varit förlofvad med Mrs Elphinstone? Ett halft år, svarade jag. Ni var således förlofvad med honom, innan ni första gången kom hit? yJa. vHvarför talade ni icke om det för oss -— för min mor? Hvarför höll ni det hemligt? Det var ju min rättighet om jag så fann för godt., Nej, det var icke er rättighet,