Norrländska Korrespondenten – 1 maj 1868, sida 2

Ett år af mitt lif Från Engelskan (Forts, fr. n:o 33.) Hennes röst svek henne, och hennes fingrar slöto sig ömt omkring mina. Men den sorg, som uppfyllde min själ, gjorde mig mörk och tyst, och jag bet ihop mina läppar för det bekymmer, som icke kunde uttalas. Hvarför skulle jag tala, om jag i hela mitt lif skulle blygas deröfver? Jag drog min hand ur hennes och vände mig om mot väggen. Jag har aldrig sagt dig, att jag icke kan tåla Lukev, sade jag, voch jag har icke heller saut dig, att jag tycker om någon annan. Jag säger dig derföre ännu en gang, att jag icke kan bryta vår förlofning. Hon sprang häftigt upp från sängen der hon suttit. Jag vände mig icke om och kunde således icke se benne, men jag hörde hur hennes röst darrade af vrede då hon sade: Gå då den dåliga väg, som du har valt; men ingen välsignelse skall följa dig. Jag har ödmjukat mig mycket djupt, då jag har tiggt dig om din egen lycka och min. Det är sista gången jag gör det. God natt.