tala till honom. En sällsam oro bemäktigade sig mig — jag kunde knappt andas. Jag ville lägga mig. Jag gick ut genom förstugan der den friska luften och månskenet inströmmade genom den öppna dörren. Jag stod i skuggan, och såg en tafla, som inpreglade sig djupt i mitt minne. Sylvia satt på trappan som en ljushårig vacker zigenerska, med en högröd duk knuten under hakan. Mark stod och lutade sig mot muren. Ni tycker inte om den?p sade hon, i det hon plötsligt tystnade midti en strof och betraktade honom med ett strålande ansigte. yJOy sade han med sitt milda småleende, oden är förtjusande; fortsätt ho Sången öfvergick till en vild, sönderslitande melodi, och jag började känna hur mitt hjerta klappade. Matties, sade Sylvia plötsligt, kom hitut, och gå icke och smyg omkring i mörkret som en ond ande. Aftonen är herrlig. vJa., kom hituty sade Mark vänligt; men jag sade, att jag endast ville säga godnatt till dem, och derpå drog jag mig tillbaka och gick upp på mitt rum, der tonernas ljud icke kunde höras; jag tyckte, att mitt hjerta var nära att brista. Och likväl var det ingenting, sade jag till mig sjelf; ingenting, att Sylvia var så vacker och sjöng så förtrollande; in