Norrländska Korrespondenten – 28 april 1868, sida 2

ker insvepta träden — allt lyssnade. Först sjöng hon passionerade ballader och derpå vemodiga melodier. Ån höjde sig hennes röst upp till stjernorna, hvilka tycktes sympatetiskt tindra ned till henne, än sjönk den vekt ned till de små rosenknopparne, som ännu slumrade i deras gröna hylsor. Mark gick ute i trädgården, och vi hade ännu icke tändt ljus i rummet. Mrs Hatteraick hade inslumrat i en länstol, och jag satt i en annna vid fönstret och såg ut i aftonens tystnad. Mattiev, hviskade Polly, i det hon drog mig i armen, ode tjerna smör i mejeriet. Skola vi inte gå ut och se på det ?2 Tyst, du skall vara stilla, Pollysade Nell i en moderlig ton, i det hon lade en schal öfver mig; Mattie har ondt i hufvudet. Nu skall jag gå med dig ut i mejeriet Och härmed lemnade de mig, och jag satt fördjupad i mina tankar. Just i detta ögonblick satte Sylvia sig på trappan och började sjunga. Kort derefter såg jag Mark närma sig huset, och jag hörde Sylvia säga till honom: De andra ha redan lagt sig, och jag söker roa mig så godt jag kan Hon fortfor att sjunga den ena sången efter den andra, och han stod och lyssnade. Stundom tystnade hon ett par minuter, och jag hörde henne