Norrländska Korrespondenten – 24 april 1868, sida 3

För fyra år sedan, sade han hviskande, kostade hon mig många bittra tårar. Jag har försökt straffa henne, men hon är lika hjertlös som förut. Låt henne gå dit, hvarifrån hon kommit. Hon skall icke ställa sig emellan dig och mig. Du är alltför god för mig, Mattie, det vet jag; men jag skall aldrig afstå från dig. Han lemnade rummet och skyndade bort till qvarnarne, utan att kasta en blick på Sylvia; vi återsågo honom icke förrän vi kommo tillbaka från Eldergovan. Sylvia gick upp på sitt rum, och jag ville gå in till henne, men hon hade stängt dörren. Då hon slutligen öppnade för mig, fann jag henne sysselsatt med att packa sin koffert. Hon sade knappt ett ord till mig. Med vår vänskap var det slut; hon kunde icke förlåta mig. Då jag kom in i mitt rum, fann jag Elspie der med ett helt berg af kläder framför sig; hvita och kulörta klädningar, spetsar, band, skor med rosetter och en del nipper, som hon tagit ur min moders juvelskrin och gnidit med sina gamla händer, tills de glänste i solen. Hennes barn hade varit insvept i de fula svarta kläderna sista gången hon var på Eldergowan, sade Elspie; denna gången skulle hon stråla i ljasa, vackra färger. Hon fann en okonstlad glädje uti att se mig taga på mig en hvit klädning och binda ett