ändan i sin hvita morgondrägt och med sin bukett i bröstet. Hon var blekare än vanligt, och då hon icke log, såg jag en mörk skugga under hennes ögon. Men hon log mycket, och då kunde man icke se annat än ett af glädje strålande och rodnande ansigte. Hon talade om major Hatteraick i uttryck af den varmaste beundran och om sin glädje öfver att få se Eldergovan. Det är en vacker karlo mumlade min far på sitt rättframma sätt, voch han är gammal nog för att tänka på att gifta sig. Han tycktes gerna önska att få er dit. När ni nu reser till Eldergowan, Miss Sylvia, så tycker jag att ni borde stanna qvar der för alltid). Sylvia gapskrattade och klappade i händerna af glädje. vville ni föreställa brudens far, Mr Gordon? sade hon. Öa, hur roligt skulle det icke vara att hålla bröllop i Streamstowns kyrka en sommarmorgon, då solens strålar föllo på våra hufvuden genom de små färgade fönstren b, Jagaskall säga er något, sade min far varmt; oni och Mattie skulle ha bröllop på samma dag. Arbetsfolket skulle få vara lediga och qvarnhjulen hvila. Hvad säger ni om det, Miss Sylvia 2 I detta ögonblick bad jag Sylvia i en temligen skarp ton om en kopp the,