Norrländska Korrespondenten – 24 april 1868, sida 2

Ett år al mitt lil. Från Engelskan l (Forts, fr. n:o 31.) Hon tycktes icke kunna riktigt uppfatta mina ord, om hon icke upprepade dem. Du har talat med Luke derom; nå, hvad sade han? Han erkände, att han hade skämtat med digo svarade jag, och han behandlade hela saken som en bagatell. Nu följde en läng tystnad, hvarunder Sylvia blef stående i fönsterfördjupningen med ryggen åt mig, medan skymningen snart omgaf hennes lätta gestalt. Slutligen vände hon sig åter till mig. Jag kunde se spår af häftig sinnesrörelse och smärta på hennes ansigte. Man kunde knappt känna igen den vackra, glada Sylvia. Iarför höll du din förlofning hemlig för mig, Mattie? sade hon. Luke önskade deto, svarade jag. Jag lofvade honom att icke tala om den, förrän han gaf mig tillåtelse dertill. Nu förstår jag; och så beter han sig som han har gjort, och berättar för dig, att jag har inlåtit mig i ett ovärdigt koketteri med honom, emedan han litar på, att jag är för stolt för