Norrländska Korrespondenten – 21 april 1868, sida 3

phinstone, ehuru han är förlofvad med Mattie, är föremål för allas samtal här i byn. Sådant kan möjligen gå an i London, men i vårt enkla Streamstown beundras det icke. Nu vill Jag säga er farväl, Miss Ashenburst; det gör mig ondt, att jag måste tala så öppet till er; jag har sannerligen icke på många år varit så ond. Farväl, bästa Mattie, jag skulle önska du kunde lyckas bibringa din väninna något af din ärlighet och upprigtighet. Med dessa ord lemnade Miss Pollard rummet. Först en lång stund efter det hon gatt, började Sylvia tala till mig. Under det Miss Pollard hade talat om sig sjelf och doktorn, hade Sylvia suttit och studerat figurerna i golfmattan och sparkat med foten. Då Miss Pollard sade: ert uppförande mot Luke Elphinstone,, hade en stark rodnad färgat hennes kinder, och hon upplyfte hufvudet liksom för att gifva ett vredgadt svar. Då Miss Polland sade, vehuru han är förlofvad med Matlie fäste Sylvia sin ögon på motsatta väggen, under det rodnaden småningom försvann från hennes panna, kinder och läppar, och hon satt der blekare än Jag någonsin förut hade sett henne. Fulla fem minuter tycktes förflyta, innan hon talade. Mattie sade hon slutligen, phvad 0 I