Norrländska Korrespondenten – 21 april 1868, sida 2

Men jag reser icke till Eldergovan, Sylvia, sade jag. Här afbröts jag af en betjent, som kom in med ett bref. VIII. Brefvet var till Miss Ashenburst, men Miss Pollard, som satt närmast dörren, tog det af betjenten och lemnade det åt Sylvia. Det är från doktor Strang! sade den lilla damen och nedsjönk förvånad i närmaste stol. Och jag hörde henne mumla för sig sjelf: Det är förmodligen något om Mattie -— har inte sjelf tid att komma — tycker icke om, att hon går ned i trädgården. Han kunde ha väntat till i morgon och då sagi det till mig. Men Sylvia satt allvarlig och tyst med det öppna brefvet framför sig. Hon såg så bestört ut, att jag sjelf blef förvånad, och Miss Pollard blef både blef och röd och upplöste i sin förskräckelse halsbanden på sin mössa. Min bästas sade hon till Sylvia med tårar 1 ögonen, ni måste för all del säga oss hvad som står på. Jag hoppas han icke är i någon fara; om han är sjuk, så kan han väl blifva frisk igen; ty han är väl icke död, — säg, han är väl icke död. Jag tror icke att Sylvia hörde hvad Miss Pollard sade, ty hon svarade icke derpå.