Norrländska Korrespondenten – 21 april 1868, sida 2

jen Hatteraick, och jag såg, att han gerna önskade, att vi reste dit. Marks ansigte hade mörknat. Min mor skall naturligtvis hemta er med vagnen, sade han. Ja, låt dem sjelfva tala om saken och afgöra denH sade min far otåligt. vJag vill endast icke höra något prat om det der linkandet, Mattie. Det hindrar dig alldeles icke att mottaga dina vänners artighet. Derpå drog han majoren med sig till qvarnen för att visa honom en ny maskin, och vi tre damer blefvo ensamma och betraktade hvarandra. Man skulle knappt kunna tro, kära Mattie, sade Miss Pollard, att några timmars vistande i fria luften skulle åstadkomma en sadan förändring hos en menniska. Jag har aldrig i mitt lif sett purrigt hår och nedskrynklad klädning kläda en menniska så bra. Du ser så frisk och blomstrande ut som en nyss utsprungen ros. Det är visst min nya musslinsklädning, som gör deto sade jag hastigt. Sylvia, som hela aftonen sett allvarsam ut, nickade nu betydelsefullt med hufvudet och sade: Det är min öfvertygelse, Mattie, att om du reser till Eldergowan, så skall du komma att se så ut, hvarenda dag du är der. Men om du reser dit, så måste du resa ensam. Jag känner icke familjen, och vill hellre stanna här.)