Norrländska Korrespondenten – 21 april 1868, sida 2

Min Gud, sade hon derpå långsamt och liksom förlorad i betraktelser; jag kunde aldrig drömma om, att den stackars mannen menade så allvarsamt. yIIvad för något? frågade jag. Ja sade Sylvia, 2det är egentligen icke vackert att tala om det, men jag är så förvånad, att jag sannerligen icke kan tiga. Men ni måste lofva mig båda, att icke yttra ett ord derom för någon. Jag har i detta ögonblick fått ett giftermålsanbud från doktor Jacob Strang — den stackars gode, lättrogne mannen Jag kastade en blick på Miss Pollard. Hon satt alldeles stel af försträckelse; men ett ögonblick derefter steg hon upp och gick, darrande i hela kroppen, bort till Sylvia. vNMiss Ashenbursty sade hon, prill ni ha den godheten att låta mig se på konvolutet? Dylika misstag kunna ju ofta hända; han kan ju möjligen ha skrifvit till er om Mattie och lagt ert bref i mitt konvolut och mitt i erto Sylvia betraktade henne först öfverraskad; derpå flög ett komiskt uttryck, till hälften muntert, till hälften ångerfullt, öfver hennes ansigte. Miss Pollard, sade kon, hvarför tror ni, att detta bref är till er?) vMiss Ashenburst, sade Miss Pollard, jag har visserligen hört talas om koketta herrar, hvilka ha fört många