Norrländska Korrespondenten – 17 april 1868, sida 4

Till fästmön före bröllopet. J hastighet, min egen wän Jag några ord ej will försumma — Att säga dig. Tänk på dem fen Du blifwit har min lilla gumma. En ungkarl många wanor Har, Som ej få lätt nöts bort af tiden, Men hwad han lärast önskar qwar Det är att hemma ega friden. En gammal wän hans pipa är, Som ej får wisas sura miner Om oc hon faller till beswär Wid twättningen utaf gardiner. Mitt skrifbord är min helgedom Som näst för dig mitt hjerta klappar, Rör aldrig det — od) wänd ej om Den minsta utaf papperslappar. Och går jag ut få fråga ei Beständigt: När är du tillbaka? Ty då det lätt kan hända mej Att narras för min hulda mata. Och flår jag någon gång mig lös Bland wännerna mig Håller .... Så will jag ide fe dig bös, Ty då blir det ej trefligt Hemma. Och antag ingen butter min Om jag är artig mot wäninnor — En furie är jalousin, Som undwiks utaf kloka qwinnor. Om grannfruns nya schal är på Så hoppas jag du ide gråter Om du ej maken straxt fan få Då ej min kassa det tillåter. Bjud gerna uppå kafferep; Men ha ej kär ngar till vasaller, Ty dem begagnar hin fom knep Att stifta ondt igenom famaller. War hurtig —, god och mild J handling som i ord och gester Och häll dig ej från kyrkan sliljd Men spring ej efter läsamrester. War hjelpjam och få långt du fan Mot dem fom nödens bördor tryda Och dölj ej något för din man, Ty då du frjäl din egen lyda. Sin wärdighet min snälla du Bör man ej sätta bakom ljuset — Glöm aldrig af att du är fru Oh jag är herre utt huset.