och likväl orätt; ty hade jag icke kämpat, hade jag icke lidit? Jag tåler icke, att du ställer mig i linie med dig sjelf utbrast jag häftigt. Du har köpt dig till mitt löfte, och du kan neka attlösa mig derifrån, men du skall icke förolämpa migy Luke stirrade på mig vid dessa ord. Det var ett litet passioneradt utbrott, hvilket han tycktes anse för löjligt, ty han smålog och kastade bort sanden, som han hade i handen. vI alla händelser, Mattie, sade han, vvill jag säga, att uppriktighet är en af dina dygder. Du låter mig aldrig glömma de vilkor, på hvilka du santyckte till vår förlofning. Men låt oss nu vara vänner, sade han, i det han närmade sig mig och försökte slå sin arm om mitt lif; glöm hvad som händt, och förlåt mig, och låt mig nu bära dig upp till huset. Middagen väntar då oss.o Jag vände mig bort från honom. oå du hem till middagen, sade jag, voch låt mig sitta här ännu en stund.Och jag drog schalen åter upp öfver axlarne och lade mitt hufvud på bänken. Luke stod några ögonblick och betraktade mig med en mörk, vredgad blick; derpå vände han sig om och mumlade något, som liknade en förbannelse, samt lemnade lusthuset med snabba steg. Hvad tjenar det till att omtala hvad