Norrländska Korrespondenten – 17 april 1868, sida 2

hufvud, att jag önskar bryta vår förlofning och gifta mig med Mi s Ashenburst?29 vJa y sade jag, sjag tror, att detta måste vara din afsigt. Hvad vill du att jag eljest skall tro? Hvad du villo sade han vårdslöst vutom att jag lika litet ämnar bryta vår förlofning som lemna Streamstownsqvarnarne der vi göra förträffliga affärer. Jag ämnar hvarken göra det ena eller det andra, för att inlåta mig i några nya spekulationer.) Vid dessa ord lade sig liksom en sten på mitt bröst. Ditt uppförande mot Sylvia —5 började jag. Hur har det varit? afbröt han mig hastigt. Jag träffar henne ute en vacker sommardag, jag promenerar med henne, jag sätter mig bredvid henne i gräset och talar med henne om fordna tider — om Dick. Sålunda fortfor han, i det han kände sig för med hvarje ord och betraktade mig för att se hvad intryck hans historia gjorde på mig. vNåja, jag skämtade litet med henne tillade han, emedan han förmodligen kunde se på mitt ansigte, att jag icke riktigt trodde honom, emedan dagen var vacker och hon så älskvärd och jag icke visste att du var så nära. År då detta ett så oförlåtligt brott?) MÖUMen Sylvia — började jag ånyo, men tystnade åter. Jag kunde icke