Norrländska Korrespondenten – 17 april 1868, sida 2

säga mer, utan att kompromettera min väninna. Jag kunde icke framstå i hans ögon som en spion. Jag visste inom mig, att Luke var mig otrogen, men jag kände äfven, att jag icke heller stod på fullkomligt rena fötter; jag såg att han med sina skygga men genomträngande blickar läste mina tankar, och han begagnade sig hastigt af min förlägenhet. Du behöfver icke vara bekymrad för Miss Ashenbursts lugn, sade han skrattande. bDet är icke hennes första försök i koketteri, hvilket hon nog skall säga dig, om du frågar henne. Hon och jag hafva tillbragt en sommareftermiddag något obetänksamt tillsamman, det tillstår jag, och du har blifvit svartsjuk, det är det hela. Såvida du talar mer om den saken, så kunde det hända, att jag bad dig om en förklaring angående den vackre officern, som rider här förbi hvarje morgon, och i förbifarten så oroligt frågar efter ditt helsotillstånd. Ahl träffade jag dig der, min stolta Mattie? Nu äro vi qvitt, förmodar jagb Och han tog kallblodigt en handfull sand från gången och började kasta den på rosorna utanför lusthuset, till dess bladen lågo strödda öfver hela blomstersängen. Blodet rusade upp i mitt hufvud vid hans ord, och jag kände en gripande smärta i mitt bröst. Det var sannt