jande morgon skulle kunna läta fila diamantringen af mitt finger och äterlemna den till dess egare. Och då, v0 Eldergowan! utropade jag högt i den tysta trädgärden, i det jag upplyfte mitt hufvud och såg solen nedgå röd bakom de aflägsna skogarne. En koltrast började qvittra i syrenträden bredvid mig, och Luke kom ned i trädgårdan för att hemta mig. FIOAAAOYN