Cjelfstyrelse. Swerige har i långliga tider lidit stort men deraf, att ren ekonomiska lapgftift ningen hufwursakligen legat i regerins gens händer. Och det är detta olydjar liga förhållande wi i första rummet ha att tillskrifwa den brist på allmän meds borgerlig anda, den liknöjdhet för offent lig werffambhet och det ljumma intresse för allt slags polit istt lif, som i så hög arad och få länge warit rådande hos oss. Annorlunda war det fordna titer. Att ett friskt kommunallif blomstrat hos wåra förfäder, länna wi af historien, och ännu i Gustaf Wasas tid spörja lägenheter bes swenska folket, som ingalunda wille fläppa ur fina händer tråden till fam: tidens wigtigaste tilldragelser. Huru detta allmänna intresse småningom förs slappades, huru regeringens ökate mins righet och ctt nytt, til stapart embetsmannawälde, i förening med den ur sin wanmakt sig resande aristokratien, så småningom krinaskar solkens urgamla rättigheter, tills swensta nationen, skild från al offentlig werlsamhet, ändtligen i Carl XI:s tid, genom ren då införta suveränitäten, hunnit blifwa politistt omyndig, allt detta innefattar ett af te mörtafte bladen i wår senare historia. ö Huru åter denna historia nu häller på att strifwas om, huru, efter det nya statsskickets införande, ett lifligare ins tresse för kommunalstyrelse ech politist sjelfwerksamhet nu börjat förfpörjas i wårt land, detta är ett of nutidens glas daste lifstecken. Det fer ut, fom skulle swenska folket wakna upp ur fin setelslånga dwala, gnuaga fig i ögonen och morna fig till ett bättre och friskare lif. Hög tid är cc, att få sker; ty skulle tenna dwala räcka ännu ett sekel, wisserligen skulle den swenska friheten då sofwa fin dörssömn. Med sjeljstyrelse får ide förblandas sjelfewåld. Den förra är en naturlig och regelbunden yttring af friheten, ret fenare en onaturlig och regellös afart derifrån. Då den förra just enkem är egnad att framkalla ortning och stifta lag för frihetens rätta utöfning, äro oordning och laglöshet vet senares nöd wändiga följeslagare. Den sjelfstyrelse, som wi mena, afser i första rummet, att den frie medborgaren i ett lagbundet samhälle lärer sig att styra sig sjelf och sina egna angelägenheter, utan att i en mängd oträngra mål behöfwa påkalla regeringsmaktens och def organers bir träde. En småningom fortgående upps fostran till sjelswerlsamhet och metbors gerlig energi, samt sramkallandet af en allmän anda, är således det upphöjda mål, dit denna sjelsstyrelse framför allt syftar; och den bör derföre börja nevis från och fortgå uppåt genom samhällets alla gradationer. . — — ——