stiga upp ur jorden och bemäktiga sig mig. En vild förtviflan grep mig, och jag slängde glaset med dess innehåll bakom mig. Jag har betingat mid ett är, sade jag med en röst, som ljöd främmande i mina egna öron, och derpå greps jag af en fross-skakning, så att jag skälfde i hela kroppen. För Guds skull, lugna dig, mitt barn! utbrast min far. Knäfveln kan icke begripa de fruntimmerna! Mattie, du skall få ha ditt år, om du endast vill upphöra att gråta och icke går och blifver sjuk igen. Gör som du sjelf vill, men försök endast att kurera Luke för den benägenhet han fått för dagdrifveri. Nå får jag gå bort till qvarnen; jag skall skicka Ulspie ut till dig med ett annat glas vin. Och min far bokstafligen sprang sin väg, förskräckt öfver min passionerade häftighet. Mycket måste förhållandena ha förändrat sig, då jag kunde skrämma honom, för hvilken jag i hela mitt lif hade hyst en så stor fruktan. Sedan han gått, gret jag vid tanken på bur nedslagen och bruten han var både till kropp och själ. Att han skulle vara beroende af sitt barns lycka, hade krossat hans stolta själ. Den stränge slutne mannen började blifva en nedböjd gubbe. Jag tror mig förut ha nämnt, att gamla trädgården låg mycket högt. att