skin, hwadan de åswen här på orter äro kända under namn of ffinnarherr ffapet. Dessa som efter stöldernas be. gående afweko från orten, efterspanades icke, (och lycka war det!) och fastän den mwife ) i Sundswall anlitades af foms liga af de bestulna, få föranledde det ej till widare resultat än sqallerkärringarne fingo något att fusselsätta fig med, när de utbafunerade tilldragelsen. Tjufwen fanns emellertid andock inom socknen, boens de i allsköns lugn hos rotebåtsmannen Vv. P. Strömstad i Säter, fom då war borta på arbete, medan tjufmen oc) Ströms stads hustru få fort de kunde, täflade att söndersprätta och omändra de stulna far terna. När S. fom hem och fik fännes dom om deras industriösa företag, anz mälde han foten för de bestulna, fom naturligtwis infunno fig hos wåra ärade damer. Men den wertställande tjufwen hade då redan anträdt sitt återtåg, lem nande något af bytet qwar hos fin män och kamrat. Hon blef dock anhållen af ett par modiga qwinnor och införd i en gård, tills nödiga anordningar hunno widtagas för hennes fortskaffande till fierdingsmannen P. O. Tjernlund och wi dare till cellsängelset i Hernösand i fällskap med fin trogna kamrat, S:s hustru samt bytets äterlemnande. Detta tilldrog sig den 13 i förra månaden. Wid med dem den 8 i denna månad hallet extra ting i Ljusta hwarwid icke mindre än 22 (fäger tjugutwa) malsegare woro närwarande, upplystes genom hennes preftbetyg sawäl som egen upygift, att hon är ogifta Märta Erika Hermansdotter (i hemorten tallad BolagsMärta) ifrån Nagunda, född 1837, egande 2:ne oäkta barn jamt dömd 1563 wid Ragunda hä radsrätt för första resan stöld. Wid förs höret började hon med slingerbultar och tvilffa, fom ordf. uttryckte fig. Då han t. ex. frågade: Hwar har du tagit hr Fastoorgs föndersprättade rockar ifrån ? swarade Hermansdotter: Dom ha komme la må satren minna. Ordf. frågade då åter: Jag säger hwar bar du tagitrockarne ifrån? H. swarade då: Jag wa inn till en gåhl på Skönwikl lita gränna, och då ja kom ut å gått e stytje så fick ja fi dom satran minna. Men sedan ordf. i ffarpa ord föreftäldt henne omöjligheten af att funna krångla fia ifrån en sådan faf, ertände hon större delen af sina tillgrepp på Ålnön, Timrå och wid Stönwik m. fl. ställen. Det war märtwärdigt att å tingssalens golf fe den stora hög af tyg, till följe af undergången förstörelse mera lilnade lumpor än tläder, hwilka der af egarne deltes, få godt fig göra läto. Hustru Ströms stad erkände, att hon under halfwa tiden, som H. hos henne warit boende eller 3:ne weckor känt att det war stulet gods hon innehade, och att hon deraf fått nägra plagg samt att hon af H:s böner låtit förmå fig att förtiga falen. Emellertid kunde utslag i målet ej af kunnas denna dag, derföre att flera pers sedlar ännu funnos qwar hos S., hwarföre målet fortsättes på framdeles utsatt dag. H. Förpassades åter till Hernös sand, men huftru S. försattes på fri fot, med willor att sig inställa wid nästa ting wid hemtningsäfwentyr. När detta egt rum skola wi återkomma till saken. —Ill.