Norrländska Korrespondenten – 14 april 1868, sida 2

skor på fötterna. Om hon är hos mig då d:r. Strang besöker mig, hvilket han ofta gör för att tala med mig om mat och kläder till de fattiga, så är hon så öfverdrifvet glad, att jag nästan rodnar deröfver, och dessutom sitter jag hela tiden i ånge t för, att denna munterket skall sluta med en hysterisk gråt.n Jag lofvade att tala om kanarifåglar, såvida Sylvia kom in. Miss Pollard tog af sig schalen med darrande händer, och jag såg att hon var upprörd. IIon hade på sig sin bästa klädning, hvarför jag insäg, att det var fråga om något vigtigt. Det är om mr Strang som jag vill tala med digo sade hon, med en sällsam blandning af stolthet och förlägenhet i sitt väsende, och tillade nagot osammanhängande: Hehuru det endast tyckes vara fråga om köttsoppa och kläder ät de fattiga. Jag gissade genast hvad som nu skulle komma, ehuru det förvånade mig, alldenstund jag alltid trott att d:r Strang var kär i Sylvia. vÄAlltsamman har skett skriftligen, sade hon, voch jag har ett par af hans biljetter med mig för att visa dig dem. Förlidet år fick jag en, hvari han gaf mig uppsats på ett slags the, men den började sålunda: Min goda fröken, och det är ju något helt annat än Kära Miss Pol