TTtTIar 16111 5 5 2 skulle, på sätt Koschell uppgifwit, hafw funnat wid 6-tiden bedt honom om mats ten, sådant more föra troligt, dels att det ide låter fig med säkerhet bestämmas om Engström warit wid sans då hon med ja befwarare bustru Anna Jönsdotters till Enaström ställda fråga, om bon sjelf skurit fia; dels att det ide more antagliat att Engström, sedan hon skulle hafwa skurit fia, förmått att under den 5 skålp. wägande, och en aln från fängfanten, inåt, stående cigarrlådan lägga den der påträffade ralknifwen; dels att för: blödningen alls ide kunnat fre inom den tid, fom af Koschell blifwit nypgifwen; dels att i fråna om K:s uppgift att de i Engströms ansiate synliga mörka flåckarne, liftnande måärken efter fingrarne på en hand, skulle från större få fmårs ningom hafwa öfwergått till mindre, dessa fläckar icke hafwa undergått någon förändrina; samt slutligen att ve å Enge ströms kropp befintliga blånaver här leda fig från ftötar eller flag. Åtlagaren, kronofonden Bergsten, hwilten, såsom oss synes, i detta sorgliga mål utwecklat en berömwärd ifwer att bringa sanningen i dagen, uppläste härefter ett skriftligt anförande, deruti han påpekade ej mindre den twetalan, hwartill Koschell wid flera tillfällen giort fig skyldig, än äfwen hang besynnerliga beteende under det Engström skulle hafwa beröfwat sig lifwet; dragande äklagaren af allt hwad fom sålunra förekommit den slutsats, att Koschell icke blott tillfogat Enaström de skador, hwaraf hennes kropp burit mär ten, utan äfwen skurit halsen af henne. Widare företedde åklagaren ett bref, jom ban från majoren P. U. Gussander i Gefle bekommit såsom swar å en till inger niören Koschells hustru aflåten strifwelse. Brefwet från hr Gussander, bwilken är granne oc anförwandt till fru Koschell, upplästes och war af ett i hög arad upp rörande innehåll. Enligt detsamma skulle Koschell hafwa betett sia mot sin hustru på ett få förskräckligt sätt, att hen junz nit fia nödsakad att twenne gånger rymma från henom. Efter den första gången hade K., med löfte om ett bättre uppför rande, öfwertalat henne, att åter flytta till honom, men sedan hon efterkommit denna hans önskan, hade han behandlat henne på ett ännu hjertlösare fött. Fru Koschell, fom i fin mans bo medfört 16,000 rdr, dem ban förstört, måste nu: mera lefwa på wälwilliga menniskors bes kostnad. Af lidanden och soraer få upp: gifwen att hon nästan förlorat förftåns det, anhåller hon att man ide måtte ins kalla henne för rätta, dels emedan hon ide fan bewisa något, alldenstund vet alltid warit mellan fyra ögon fom hon af Koschell blifwit misshandlar; dels emedan bon fruktar att i sådant fall förlora den lilla återftod af förstånd, fom hon ännu eger qwar, och flutligen derföre att hon ide eger medel att bekosta några resor. Åklagaren anmälde äfwen, att dagen förut till hang tfännedom fommit, det Koschell skulle af Norrala häradsrätt i Helsingland blifwit dömd för det han misshandlat fin hustru så att blorvite fölst; och wille nu äklagaren, på det att br Koschells meritlista måtte i fin hel bet blifwa tänd, anhålla om uppskof med målet till dess protokollerna öfwer Norr: ala-målet hunne infordras. Sedan Koschell härefter, af domaren i sädant afseende tillspord, förtlarat såwäl att han icke kunde godkänna åklagarens och wittnenas uppfattning af förhållan-. dena, fom att han bestrirde påståendet att bafwa mördat Engström, samt efter det han tillika anhållit att i fin egenstap af tjensteman bli försatt på fri fot, ans modades parter och öfrige närwarande att afträda. Efter omkring en half tims mag öfwerläggning lemnades allmänheten åter tillträde till tingslokalen, då domaren aftunnade det beflut, att fom Koschell blifwit anklagad, ej mindre för att hafwa förorsakat de Enaström tillfogade skador än äfwen att hafwa mördat henne, samt RK. sälunda more anklagad för brott af swårare beskaffenhet, få och då allmänna åklagaren begärt att få förete protofoll8utdrag öfwer ett wid Rorrala häradsrätt afgiordt mål emehan Koschell och hans huftru, hade rätten, hwilten ansåa det wara utrönt att Koschell lemnat Eng ström i twenne timmar att förblöda, bes