Norrländska Korrespondenten – 7 april 1868, sida 2

skiljdes åt. Hon hade haft tre sällskapsdamer på nio manader, innan jag kom till henne, och jag var hos henne i nästan fyra är. Hon ökade min lön och skänkte mig vackra kläder; hon gret då jag lemnade henne och bad mig komma tillbaka. Sylvia satt på golfvet med hufvudet lutadt i handen, under det ett leende af innerlig tillfredsställelse förklarade hennes ansigte. Men du skall icke återvända till henne, du skall icke längre förgäfves längta efter kärlek, sade jag och trodde, att jag hade gissat till hennes hemlighet; i detta ögonblick, inträdde doktorn, och en djup rodnad betäckte hans kind då han helsade på henne i handen. Kort derefter kom miss Pollard, muntrare och lifligare än vanligt; Sylvia började genast ett litet orukrig med henne, ty de stodo alltid på krigsfot mot hvarandra. Vi drucko the i mitt rum; miss Pollard tog af sig hatten och serverade theet samt upptog ur sin redikyl nagra sma kakor, som hon sjelt hade bakat till mig, ehuru hon likväl lade de bästa och största på doktorns talrik. D:r Strang var en liten, fet, äldre man, vänlig och skicklig i sitt yrke, men något svulstig i sitt tal. Han hade ett behagligt ansigte, en klar, frisk hy, och präktiga polisonger, kvilka nästan försonade mig med hans skailiga