Norrländska Korrespondenten – 7 april 1868, sida 2

Et ar af mitt lif. Från Engelskan (Forts, fr. n:o 26.) Jag ryste och fick en känsla som om de klara graa ögonen genomborrat mig med dessa ord. Nej, i sanning, något sådant var icke så sällsynt i lifvet. Jag offrade en suck åt min aflidne broders minne och Sylvia fortfor: vJag skulle ha blifvit en god hustru åt Dick, om han fått lefva. Jag kunde icke gifta mig med någon utan den allvarliga föresatsen att blifva den bästa hustru i verlden; men jag ville hellre gifta mig med någon, som jag kunnat älska. Jag hade lärt, att det var lättare för en qvinna att lefva utan rikedom än utan kärlek. Ack, om du visste hur innerligt jag har längtat efter kärlek! Jag har fått plikta härdt för min villfarelse. Stackars gamla Laddy Durden! Hon gjorde mig i början till en hvit slafvinna; hon kunde icke dricka sitt morgonthe förrän hon först hade satt sin fot på min nacke; men det var innan hon visste hur oumbärlig jag skulle blitva för henne. Hon anade icke, att jag lofvat mig sjelf, att hon skulle komma att värdera mig, bedja mig och sakna mig, innan vi