i sin försia fägring, få upplefwer bet äl: drade hjertat genom minnets trollkraft åter fin undomskär leks sköna dagar, dessa dagar, fom äro ädelstenarne i i jortelifs wets lyda. Wäl ven fom med Har blid och öppen panna fan ffåra tilbafa pi vem! lycklig, trefald lycklig hwar och en som i minnet eger en mild tröstande engel och icke en mörk demon. Huru försträskligt måtte ej minnet wara för det met laster ech brott bes sudtlare hjertat, hwarje ögonblick gifwer vet rå ett frätande fär, och törnen od) tistlar är den bärd hwarpå det hwilar. För den brottslige liknar minnet Danai: dernas såll, hwars bitterhet ingen för mår tömma.