mind är i antägande. Dessa underrät . telser, som flyga snabbare än solens ljus, ila före stormen. Då denna fer: nare, fom förr kallades Gurs bud, bhins ner fram har menniskans bud, telegras fen, längejedan på stället uträttat sitt budskap och förberedt de sjöfarande till stormwintens emottagande. Då ve tägande molnen för fin haftigs bet blifwit kallade Guds wagn, få förs tjena de ide mera denna benämning, fe dan wagntägen på wåra jerabanor, med fina maskiners eld och rökmoln, förut, i hastighet täfla med luftens seglare. En ytterligare, wälsignelserik täflan förestar oss ännu, då man en gång kommit ders hän, att funna begagna elektriciteten till drifkraft, i stället för ånga. lixten, fom förr tallades Gurs tjenare, har menniskoandens Jorskning inom elettrietteteuns område ide blott lärt att eftergöra, utan ven elettristt ledanve mes tallen i åfflevaren twingar denna förr fruktade Guts tjenare att oskadlig draga förbi allestätes ver wi ide behöfwa ho: nom, Menniskoanden har utforskat den lag, fom denna t enare lyder, och jörmär föreskrifwa honom den wäg, han ofelbart måste wandra. Då solens ljus förr kallades werldens öga, få är man redan nu få längt tom men, att aenom elektriciteten funna fram ställa ett ljus, hwartill 40 eletiriska lås gor behöfwas för att ide ftå efter solljuset i alans. DÅ vet i forntivend far gor beböfdes en gurason, för att neo: föra elten säsom en stänt af dimmelen, till menniskorna, få är nu redan ett ens kelt werttyg, en elettricitetemaskin, som ett barn fan sätta i rerelse, tillräckligt att åstadkomma en enda cafbruten eld. sprutning, merelst glas och metaller. Och betänker man, att alla desja Upps finningar och upptäckter först äro en frugt af några få decennier och att uns ber de sednaste af dem alltid hwarje Nytt becennium har ifwerträffat det förflutna i storartate eröfringar på wetandets män, få fan man föga, att wi befinna of i aryningen af ftora, upptäctörifa tiver, med hwilkas utweckling menniskoslägtet med allt större följd närmar fig fin wärs diga upphift. Förtörnas få mi ide, vå wära ber grepp om det upphöjva, oändliga, våt: lomliga och allsmäktiga för närwarande gestalta fia helt annorlunda än fordom, då man i en blindt troende hänryckning wille betrakta allt det såsom ett audoms ligt under, hwilket wi nu lärt fänna får fom hafwanrte sin orsak i naturens lagar. Men frukta behöfwa wi icke heller, att menniskoanden genom afslöjningen af naturens hemligheter skall känna sia fat: tad af öfwermod; ty det är icke mindre en iakttagelse i wår tid och ett resultat af wårt wetanre, att den forskande mens niftoanden, gentemot de hemligheter, till hwilkas gräns han kommer, känner tillika med njutningen på bet eröfrate området en tjup örmjukhet och, gentemot ren ftora ande, fom räder i naturen. erfar fin egen rinabet med allt det stora och upphöjda, fom han jemförelse met för: gångna släaten har kommit i tunskap om. ww OA 5656 6—