V. Sylvia deltog så innerligt i mina lidanden, att till och med Elspie, hvilken aldrig tyckt om henne, blef mildare stämd mot henne, och jag hörde henne mumla för sig sjelf, att den gulhåriga flickan ändå hade ett hjerta, när allt gick omkring. Ingen annan än Luke visste, att hon var skuld till olyckan; min far bannade mig, för det jag varit så oförsigtig, och Sylvia sade icke ett ord, så att jag fick taga hela skulden på mig. I början var Sylvia den omsorgsfullaste sjukvakterska i verlden. Hon bar sjelf in till mig allt hvad jag skulle äta eller dricka, och om morgnarne måste jag ofta påminna henne om, att min far och Luke sannolikt väntade på deras andra kopp the, för att förmå henne att lemna mig och återvända till thebordet, vid hvilket hon nu måste göra honneurs i mitt ställe. Hon tillbragte dagen med att läsa för mig, skämta med mig och lära gamla sån