Norrländska Korrespondenten – 3 april 1868, sida 2

Ett N 6 (1 2 U att ar al milt lif. Från Engelskan (Forts, fr. n:o 26.) En dag hade jag öfvertalat Luke att ofva oss åka ut med Sylvia och mig. id den öfverenskomna timman gingo i flickor ned till floden och satte oss der lindarne. Sylvia hade gjort en msorgstfullare toilette än vanligt, och wennes gamla munterhet hade kommit Ulbaka. Emellertid kom ingen Luke, an i hans ställe en biljett, hvari han skref, att vigtiga göromål hindrade hoom att hålla sitt löfte. Sylvias ögon sägade, då jag räckte henne biljetten ch bad henne läsa den. Den var ställd I oss båda och började sålunda: Mina vackra damero Sylvia hopkranade pappert i handen och ka tade ur ned i det tjocka, torra gräset, unacer det hon betäckte sitt ansigte med an schal. Ett par gånger hade jag ort henne sucka, under det jag satt redvid henne och tänkte på Lukes beunnerliga uppförande på senare tiden. Det förvånade mig, att han sålunda ccligerade mig, han som eljest var för uppmärksam. Mången gång hajag suckat, då jag sett honom komöfver bron, och önskat att han emna mig mer åt mig sjelf. Han